kaaraina

Jag är besviken, jag är förvirrad och främst av allt frågvis.

Jag hatar att behöva se det. Jag hatar att behöva få veta.

Jag vill fråga men jag vill inte veta.

Jag vill sudda ut. Dra ett stort streck igenom. 

Bränna upp. 

Jag vet att jag alltid tänkt; allt som händer oss påverkar hur vår framtid kommer se ut. Hade en sak aldrig hänt hade vi kanske aldrig hamnat i ett ställe i livet som vi är på nu. Men samtidigt känns det som att vissa saker bara format oss dåligt. Gjort oss sämre. Och dem sakerna borde inte ligga och påminna oss om att vi har blivit sämre. Vi må ha blivit bättre efter händelsen men den kommer alltid ligga och påminna oss om hur dåligt formade vi blev. Kan den inte bara försvinna i sånt fall? Måste vi hemsökas konstant av allt dåligt i vårat förflutna? 

Kommer vi aldrig kunna ha en nystart i livet?