kaaraina

    Det är inte såhär det ska kännas. Jag funderade hela natten igår, hela dagen idag, hela kvällen  nu och jag har till och med frågat en vän och NEJ, det är inte rätt. Inte normalt, inte rätt och det är inte acceptabelt. Varför försöker jag ändå övertyga mig själv om att det är rätt och acceptabelt? Jo, därför att jag är rädd. För vad, har jag ingen aning om. Men fan, jag borde inte vara det....
    Jag kände att det var så rätt när min kära vän sa att det inte var ok och att man borde prata om det. Jag menar, vad försökte jag i en halvtimmme igår kväll liksom? Det gör mig frustrerad att vissa människor ibland blir så himla 'stuck up' och inte går att prata med, inte ens kan ge ett rätt ut 'ja eller nej'.
    Och inget samtal blir det ikväll heller såklart, jag menar jobbet och att ha kul kommer väl ändå först? Men, inte så länge till (hurra typ..). Då äntligen kanske kanske kaaaanske, det går att prata. Men vem vet, det kanske dyker upp roligare saker som man borde ägna tid åt istället.

    Jag känner bara att min kära vän hade så rätt.
    Tack