kaaraina

Jag tänker inte ljuga.

Det gör mig arg. 

Jag blir ledsen.

Jävla idioter. Så känner jag nu

Jag undrar om huruvida jag gjorde slut på det hela så skulle dem kanske bli glada. Så slapp alla den här jävla fajten. Jag tror faktiskt det. Jag behöver nog det. 

Så varsegoda, it´s all yours...

Nudlarna står på spisen. TVn är uppvärmd. Mjukisarna är på.

Jag är lite sjuk och tänker pyssla om mig själv nu. Febern igår på jobbet var fan inte kul. Ena stunden var det svinkallt och andra kokhett. 

Ikväll är jag iaf ledig och ska träffa Karl. Han är med några på IKEA nu och ska köpa TVbänk. 

Spännande

Imorgon ska jag upp och befinna mig på Willys vid 8 (!!!!!!!!!!!!!!!!!     !!!!). 

Sen ska jag ta färjan till Åland och handla. Sen är det middag här hemma.

It´s going to be fabulous

Och på söndag kommer mom o pop hem. Det betyder även att dessa små älsklingar har hittat sin väg hem!

PUSS på dem

Puss på er andra också. Nu ska jag ringa min kära syster.

Sitter hemma hos pojken nu och väntar på att få lite lunch serverat. Inte varit hemma hos honom på gud vet hur länge. 

Vid 5 ska jag iväg till jobbet. Det kan bli kul men min träningsvärk tycker inte direkt samma sak. Den säger ungefär "stanna hemma och vila". Men det finns det ej tid för! Ska man ha kul måste man vara på språng!

Inlägget som publicerades igår gav mig en del att tänka över. Jag blev till slut så tokig på mina tankar att jag gav mig ut och sprang tills kroppen dog för då kunde jag inte tänka på det lika mycket. Sen tänkte jag att jag skulle äta men lyckades tyvärr inte få i mig allt för mycket. Det jobbiga är att jag vet varför jag mår lite som jag gör och när mina vanor ändras pga. det så är det inte positivt. 

Jag bör äta. Jag bör vilja gå ut och orka träffa människor. Jag bör vilja träna för att det är kul istället för att dölja mina tankar. 

Dagen idag får bli som den blir. Jag ska försöka få i mig lite mat nu och inte tänka på problemet. Jag vet att det kommer vara samma visa när jag kommer hem ikväll, men man kan ju iaf försöka ha lite roligt på dagen. 

Jag ska inte må såhär. Ni som känner mig vet att jag ska skratta och ha roligt. Jag ska äta. Jag ska träna och ha kul. Det får inte vara såhär. Allvar

Jag är besviken, jag är förvirrad och främst av allt frågvis.

Jag hatar att behöva se det. Jag hatar att behöva få veta.

Jag vill fråga men jag vill inte veta.

Jag vill sudda ut. Dra ett stort streck igenom. 

Bränna upp. 

Jag vet att jag alltid tänkt; allt som händer oss påverkar hur vår framtid kommer se ut. Hade en sak aldrig hänt hade vi kanske aldrig hamnat i ett ställe i livet som vi är på nu. Men samtidigt känns det som att vissa saker bara format oss dåligt. Gjort oss sämre. Och dem sakerna borde inte ligga och påminna oss om att vi har blivit sämre. Vi må ha blivit bättre efter händelsen men den kommer alltid ligga och påminna oss om hur dåligt formade vi blev. Kan den inte bara försvinna i sånt fall? Måste vi hemsökas konstant av allt dåligt i vårat förflutna? 

Kommer vi aldrig kunna ha en nystart i livet?

Istället för att göra något vettigt nu på kvällen så väljer jag att kolla på satc, leta upp kläder och dricka juice. Men jag tänker erkänna; jag njuter. Till fullo. Oh yes.
Jag har inte ens ett glas till juicen. Onödigt. Och mysigare utan.

Dessutom måt man bra av att titta på SATC. Lite bättre självkänsla liksom.

Nu tror jag Martina kommer hit snart och hämtar sin cykel! Myyyys

Den stora frågan man då kan ställa sig är, har jag gjort något utav det här? 

Nej. Jag är dålig.

Och om några timmar måste jag iväg och jobba och kommer därmed inte få något gjort heller. 

Ikväll har jag storslagna planer dock. Jag ska handla massa mat, laga något gott och dricka upp det gudomliga vinet jag har. Sen ska jag bara njuta över att jag är ensam hemma i två veckor framöver. 

Det jag inser att jag behöver göra nu är att kolla efter en massa kläder, väskor, skor, jackor och grejer jag vill ha från USA.

YUMMIE

Vad sägs om en Herve Leger...?

Dagar som dessa så har man faktiskt all tillåtelse att sitta hemma och bara dega. Gå runt i mjukisar utan att någon bryr sig. Och göra såna där typiska grejer som tjejer gör när dem är själva. 

För jag har faktiskt turen att ha varit helt ensam hemma hela dagen. Vart resten av dem som bor i huset är har jag ingen aning om. Inte heller kommer jag få reda på det då jag troligtvis inte är hemma när någon dyker upp.

Men jag njuter. Jag sätter på hög musik och skrålar med. Jag går runt i bara underkläder och fjantar mig. Och då och då, så sätter jag mig vid pianot, spelar och sjunger, och låtsas att jag är 10 gånger bättre än vad jag är. 

Fantasi, mina damer och herrar. 

Nu ska jag ta med mig Bosen ner och stryka mina fina kläder.

Puss!

Så. Nu är det bara en kvart kvar tills man inte längre kan se över sin anmälan till högskolan i vår. Panik.

Har jag gjort rätt val? Vill jag plugga det här? Kommer jag klara det? Suck.

Förhoppningsvis får jag lite rätsida på mitt liv nu i vår dock.

En insikt i vad jag ska göra, vad jag ska plugga, vart jag ska bo osv. Förhoppningsvis.

Jag vet att jag inte orkar känna det såhär just nu iaf. 

Småkaos i vardagen ställer till så mycket skit att efter ett tag orkar man inte stå ut med det.

En liten grej där, en liten grej här. 

Massa känslor. Massa skrik. 

Massa tårar som ödslas. 

Känslor sinar och dör. 

Var det någonsin värt det?

Idag är en typisk höstdag. 

Regnigt och grått och alla sitter inne och myser med nära och kära. 

Jag är ledig och sitter hemma själv och myser. Men det duger lika bra det. Jag är nöjd bara jag är ledig. 

Anna föreslog träning om ca. en timme. Jag vill träna, men det där lockade ändå inte. Jam. Nej tack

Jag tror det får bli en löptur i regnet snart. Få bort tankarna.

Funderingarna stiger. Men jag tänker inte ta dem här. Det är dem för privata för.